Hoppa till innehåll

Nr 32 2020

Fomalhaut b finns inte längre – har den överhuvud taget funnits?

2008 fick vi veta att den mystiska pricken, Fomalhaut b, var en exoplanet runt Fomalhaut, huvudstjärnan i stjärnbilden Piscis Austrini/Södra fisken, men nu vet vi bättre: Pricken har försvunnit, visar närstudier av HST, Hubble-teleskopet.

Från början förvånades astronomerna av prickens ljusstyrka i den visuella delen av spektrumet alltmedan den inte syntes i infrarött, vilket den borde gjort. Inte heller gick pricken i en elliptisk bana kring huvudstjärnan.

Prickens vandring 2004 och 2006. Bildkälla: HST

Nu tror astronomerna i stället att pricken är en molnliknande rest efter att två himlakroppar kolliderat. Molnet av damm och annat finfördelat stoff (1 micron stora i snitt, 1/50-del av ett hårstrå) har nu expanderat ut i ett område större än jordbanan och kan inte längre detekteras av HST.

När väl James Webbs IR-känsliga rymdteleskop är på plats, kommer astronomerna att kasta sig över det som en gång katalogiserades som exoplaneten Fomalhaut b.

Ny bok om fader Celsius


Nils Celsius
, pappa till Anders Celsius, råkade i klammeri med Uppsala-teologerna för att han i ungdomen pläderade för det copernikanska systemet. Om detta har nu skrivits en bok av Uppsalaforskarna Eric Stempels, astronom,  och Erik B Karlsson, prof em i fysik, en bok utgiven av KVA som vi vördnadsfullt ämnar återkomma till.

Min lärde vän och lundalärare i idé- och lärdomshistoria Rolf Lindborg berörde Nils Celsius öde i sin doktorsavhandling om de cartesianska irrlärornas härjningar i Uppsala. Celsius, när han var student, utsattes närmast för en kätteriprocess i själva domkyrkan, och trots att han umgicks med universitetsrektorn, tidigare lundaastronomen Anders Spole och gifte sig med dennes dotter, levde han hela livet under knappast möjliga omständigheter. Teologerna hatade honom och förstod aldrig argumenten om att Bibelns utsagor var formulerade på en tid då människan inte visste bättre om himlakropparna än så som de tycktes se ut, inte så som de faktiskt var beskaffade.

När det i Bibelns utsaga om skapelsen berättades att Gud skapat ”de två stora ljusen”  (Genesis 1: 16), solen och månen, visste vi inte att t ex Saturnus var ofantligt mycket större än månen. Hur tänkte sig teologerna dribbla bort det?

Jag ska med stor glädje läsa den nya boken!!!

Inte vilken regnbåge som helst

Och så ett tack till ASTB:aren Åke Nyholm, klanen Nyholms hövding,  som skickat oss en fantastisk bild där geografi, meterorologi och astronomi väl samsas: Vi befinner oss vid klassiska radiostationen på Signal Hill, St Johns Newfoundland, varifrån den första transatlantiska radiosignalen togs emot 1901 genom Guglielmo Marconis försorg.

– Min fru och jag väntade på maten. Såg regnbågen genom restaurangens fönster. Hann ut och ta fotot. Lite beröring har det med rymden, etern och solen som skapar de vackra färgerna, resonerar Åke.

– Varför besöker man Newfoundland? Jo, som sjöman var jag där, då och då och en gång fastfrusen, till kaj, en hel vinter. Berättat mycket om detta så det var bäst att visa det för kära hustrun. Vacker natur. Trevligt folk, otvungna med pionjärandans hjälpsamhet bevarad. Vikingalämningarna i L´Anse aux Meadows är sevärd.
 

PS om Nobelpriset i fysik 1909

Guglielmo Marconi fick ju dela nobelpriset i fysik 1909 med Ferdinand Braun (katodstråleröret bl a) för deras bidrag till den trådlösa telegrafin. Numera är kandidatlistan från det året offentlig och ögnar man igenom den noteras bl a följande:

* Att fysikern Vilhelm Carlheim-Gyllensköld och astronomen Oscar Backlund liksom Henri Poincaré (själv kandidat) föreslog – Wilbur och Orville Wright, flygarbröderna/pionjärerna.

* Att Max Wolf, astronomen i Heidelberg, föreslog solforskarpionjären och observatoriebyggaren George Hale.

* Att Max Planck föreslogs av flera.

Men det blev Marconi och tysken Braun som tog hem spelet. Till saken hör att Marconi även nominerats tidigare år.

Lämna ett svar