Hoppa till innehåll

Nr 71 2020


Populär astronomi söker ny redaktör


Svenska astronomiska sällskapet söker, skriver SAS sekreterare Dan Kiselman på hemsidan, en ny redaktör för Populär astronomi – Sveriges ledande tidskrift för astronomi och rymdfart. Robert Cumming går till nya spännande uppgifter efter ett väl förrättat värv.

Populär astronomi utkommer med fyra nummer om året och har ju också  en webbupplaga: popularastronomi.se.


”Vi söker dig som har en bakgrund inom astronomi och/eller angränsande ämnen, samt erfarenhet av journalistik och/eller popularisering av forskning. Vi tror att du har ett brett kontaktnät inom den akademiska sfären, alternativt vana att bevaka astronomiska nyheter på både nationell och internationell nivå. Redaktören leder en liten redaktion och flera frilansande skribenter. Det finns därför ett brett spektrum av uppgifter. Arbetsbelastningen kan vara ojämn, men det finns stora möjligheter att anpassa tjänstgöringen som inte heller är bunden till någon plats.
Anställningen är tillsvidare och på deltid. Den exakta omfattningen kan diskuteras, men vi bedömer att den ligger på högst 50%. Vi tillämpar 6 månaders provanställning.
Tillträde snarast men senast 1 januari 2021.
För frågor kontakta sällskapets sekreterare Dan Kiselman, dan@astro.su.se, 08-55378531
Skicka ansökan inklusive meritförteckning och referenser till kontakt@astro”

Milles var intresserad av vår vetenskap

Under sitt hemestrande i Stockholms farvatten har Carsten Nilsson och hustru Annika upptäckt att Carl Milles var intresserad av astronomi, vilket framgår efter besök på Millesgården, Lidingö.

En av Milles skulpturer kallades rentav ”Astronomen”,  han hade ett par teleskop och när han studerade i Paris  lyssnade han på föreläsningar av Camille Flammarion. Han var helt uppenbarligen fascinerad av vår vetenskap.

Foto: Carsten Nilsson

Det påstås på svenska Wikipedia att ”Astronomen” även finns på Philadelphia Museum of Modern Art, men jag har iaf inte hittat skulpturen i museets digitala arkiv. Vad betyder detta?

Nyhetspoddar från ASTB


– Jag och Olle Frykstam har spelat in några nyhetspoddar. Dessa finns på ASTB:s kanal på Youtube, ”Upptäck universum”, berättar Peter Hemborg, vår eminente ASTB-pedagog.

–  Jag har vid några tillfällen hämtat nyheter från Cassiopeia-bloggen för inspelningarna.

Den perfekta Einstein-ringen 

Astronomer har använt Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där Europeiska Sydobservatoriet (ESO) är en partner, för att avslöja en extremt avlägsen och därför mycket ung galax som är förvånansvärt lik vår egen Vintergata.

Galaxen ligger så långt bort att ljuset har tagit 12 miljarder år att nå oss: vi ser den som den såg ut när universum bara var 1,4 miljarder år gammalt. Den är också oväntat välstrukturerad, vilket strider mot teorier om att alla tidiga galaxer i det unga universum var turbulenta och instabila. Denna oväntade upptäckt utmanar vår förståelse av hur galaxer bildas och ger ny insikt i universums barndom.



Även om den studerade galaxen, som har beteckningen SPT0418-47, inte verkar ha spiralarmar uppvisar den två andra karaktäristiska drag som återfinns i Vintergatan: en central förtätning och en roterande skiva med mängder av stjärnor som roterar runt det galaktiska centret. Det är första gången som dessa drag har observerats så tidigt i universums historia, vilket gör SPT0418-47 till den mest avlägsna Vintergatskopian.
Tack vare den gravitationella linsen kunde ALMA erhålla detaljerad information om galaxen. Den gravitationella linsen uppstår när en närbelägen galax ligger mitt emellan oss och ett mer avlägset objekt, vars bild både förvrängs och förstoras av den närbelägna galaxens starka gravitationsfält.
 
I detta fall ser den linsade galaxen ut som en nästan perfekt ring av ljus, tack vare upplinjeringen i rymden. Genom avancerad datormodellering kunde forskarlaget återskapa den avlägsna galaxens verkliga utseende, vilket gav möjlighet att studera gasrörelserna i datan från ALMA. 
 
Med framtida observationer, bland annat med ESO:s Extremely Large Telescope, kommer astronomerna att försöka ta reda på hur vanliga dessa unga skivgalaxer är och om de verkligen är mindre kaotiska än man förutspått.

Mars kommande oppositioner

Hans Hilderfors har fyndat denna pedagogiska illustratione över Mars-oppositionerna under senaste tid. BLÅS upp bilden på din skärm genom att klicka/dubbelklicka.

Som gammal astrohistorisk nörd kan jag inte hjälpa att jag beundrar Tycho Brahe, vars noggrannhet i Marsmätningarna på Ven gjorde att Johannes Kepler kunde slå fast att Mars bana var en – ellips! Ett av de stora genombrotten i vår vetenskaps historia.

Lämna ett svar