Hoppa till innehåll

Nr 103 2020

Lundmark inspirerade tonsättaren Anderberg

Carl-Olof Anderberg (1914-1972) var en spännande tonsättare, modernist, avantgardist, allmänt ”—dist”, Stockholmsfödd men verksam i Malmö. En och annan gång skrev han på Kvällspostens kultursida. Hans bok Hän mot en ljudkonst (Cavefors, 1961) är en klassiker.

Jag gillar fortfarande att Anderberg pläderade för en sorts musikens oaser, ”kreativa paviljonger” i det offentliga rummet där vi kan skapa, lyssna på musik, se på konst, en mental avkoppling i stadsbruset.

Jfr gärna med Scaniaparkens ljudgryta idag i Malmö! Denna ljudkulle är en perfekt plats att både lyssna på musik och se på stjärnorna dessa begynnande vinterkvällar. Just nu på aftnarna spelas musik av Talking Heads, The Clash, Police och Velvet Underground. Musiken kommer från delvis nergrävda högtalare och det är en fascinerande surroundeffekt som uppnås.

Fin plats att se först skåda in solnedgången över Öresund och Broen, sen stjärnor och planeter… Till skön musik! Bildkälla: Malmö Stad/Sara Kapusta

Men nu till det allra viktigaste:

Vår kontakt på Malmö stadsarkiv, ASTB:aren Pettzy Ahlström har sprungit på ett i mina ögon helt sensationellt fynd: Att Carl-Olof Anderbergs musikverk Cyclus Stellarum inspirerades av Knut Lundmark och dennes stora bok Nya himlar, som vi verkligen vördar i vår community och som djupt berörde Anderberg.

Så här skrev Anderberg i sin programförklaring (blås upp texten genom att klicka på den):

Anderbergs musik var knepig, ofta tolvtonsanstruken, men jag vet inte hur detta verk lät. Undrar om det finns inspelat någonstans? Jakten pågår. Från Malmö musikhögskola har utlovats att jag ska få ett ex av cd:n Tyngdlöst, som kom 2005.

 Cyclus Stellarum II ffg:ade på Malmö Stadsteater 28 januari 1958, på Konserthusstiftelsens tisdagskonsert. I den fyrsatsiga sviten har varje sats namn efter en stjärnbild, och han tog som en recensent skrev ”publiken med sig på en i dessa sputniktider aktuell rymdresa”.
Första rymdsviten, Cyclus Stellarum I, komponerades 1949 och Cyclus Stellarum II hösten 1957.

Från och till har Anders Nyholm och jag själv jagat tonsättningar med vad jag vill kalla ”tydlig astronomisk anknytning”; det finns mängder av musik bortom den astrologiintresserade Gustav Holst och dennes ikoniska svit Planeterna. Nu får vi tack vare Pettzy Ahlström veta att malmöbon Anderberg ingår i den exklusiva skaran!

En senkommen och verkligen överraskande nyhet.

Anderberg vid pianot. Bildkälla: https://www.discogs.com/artist/2197884-Carl-Olof-Anderberg

Trevliga zoom-föredrag!

Senaste tiden har vi kunnat njuta av flera förnämliga virtuella ”zoom”-föredrag i vår community. I förra veckan, på ASTB-träffen, underhöll oss prof em Dainis Dravins, Lund, med en föreläsning om astronomins kommande hundra år. Ett sant perspektivfördjupande skådande i den berömda kristallkulan!

Härom kväll var det dags för det första zoommötet inom SAS, Svenska Astronomiska Sällskapet, med bidrag av Alexis Brandeker (Stockholms universitet) på temat ”Exoplanetobservatoriet CHEOPS” och Torbjörn Sundberg (FOI), ”Rymdskrot, megakonstellationer, och den framtida rymdmiljön”.

En bild tar jag med mig från dessa träffar: Alexis visade hur ett satellitspår störde en av CHEOP:s exobilder. Tala om ljusföroreningar ovan där.

M92 förbryllar

I en ny förhandsrapport berättas om en märklig stjärnström som emanerar från den klotformiga stjärnhopen M92 i Herkules stjärnbild.

Stjärnströmmen har en ålder på kanske 500 miljoner år alltmedan stjärnpopulationerna inuti stjärnhopen bedöms som runt 11 miljarder år gamla.

Vilka krafter som ligger bakom stjärnströmmens bildande diskuteras.

Andromedasystemets dvärggalaxer – kan vi amatörer se dem?

När vi spanar in M31 på kvällar och nätter glömmer vi gärna bort att Andromedagalxen precis som Vintergatan omges av en rad dvärggalaxer. Två av de större och ljusare är ju välkända, kanske även M33 i Triangeln ingår, men vi vet numera att det finns många fler. Jag hoppas att våra astrofotografer vill försöka dokumentera de ljusare.

Efter M32 och M102 har vi enligt listan på Wikipedia som den tredje ljusaste Andromeda VIII, upptäckt så sent som 2003. Dvärgsfäroiden ligger utspridd framför M31 i vår riktning och är extremt svåridentifierbar. Likafullt finns den där. Basfakta här.

Bildkälla: https://noirlab.edu/public/images/noao0312a/

Och här finns ytterligare en svag M31-dvärg, definierad inom ovalen:

Bildkälla:  Gemini Observatory/AURA/Eric Bell

Mest mystiskt för forskarna är väl varför dvärgarna ligger i någerlunda samma plan, med M33 och M81 i varsin ände, och närmast 90 gr, lodrätt, mot M31:s visuella banplan.  Mörk materie spökar i sammanhanget.

Lämna ett svar