Hoppa till innehåll

Nr 31 2021

Ronnie Svenssons fina kollektion

Utanför Staffanstorp bor Ronnie Svensson, som mer och mer engagerar sig som astrofotograf. Här följer fem av hans ”best in test” med förklaringar av vad det är vi ser. Ordet till Ronnie:

M 13

* ”Herkuleshopen, eller Messier 13 som den oftare kallas, är en så kallad klotformig stjärnhop som fått sitt namn av att den befinner sig (sett från jorden) i stjärntecknet Herkules. Denna stjärnhop består av runt 300000 stjärnor och har en diameter på ungefär 150 ljusår (1 ljusår = den sträcka ljuset färdas på 1 år). Likt de flesta stjärnhopar är stjärnorna i hopen gamla stjärnor, och Messier 13 beräknas ha en ålder på över 11 miljarder år. Viss nybildning av stjärnor sker fortfarande i dessa hopar, men det sätt det sker på är genom kollisioner av befintliga stjärnor, och inte genom sammandragning av gasmoln vilket annars är det vanligaste sättet stjärnor bildas på.

I bilden kan ni se varierande färger på stjärnorna. Dessa färger är korrekta, och variationerna beror på temperaturen hos den individuella stjärnan. Blåa stjärnor är varmare (jämför gaslåga) och röda är ”svalare” (jämför glödrester).”

Messier 13 kan, trots att den befinner sig nära 25000 ljusår bort, ses för blotta ögat om man befinner långtifrån städernas ljusföroreningar, och med en enkel fält-/fågelrikare kan man urskilja enstaka stjärnor.

För denna bild har jag fotograferat enstaka färger (rött, grönt och blått) var för sig och därefter kombinerat dem och gjort viss efterbehandling. Sammanlagt har jag här sammanfogat 7 timmars exponering, insamlat under 3 nätter i april.”

EINSTEINS TVILLING

* ”På tidigt 1900-tal lade Albert Einstein fram idén om att gravitation har förmåga att inte bara påverka fasta kroppar, utan också ljus. Idén var att ett tillräckligt starkt gravitationsfält skulle kunna påverka ljus och få det att ändra sin bana, på ett sätt som lättast kan jämföras med hur en lins böjer ljusstrålar. Detta fenomen kom att kallas gravitationslins.

Det fanns dock ännu inga observationer som stödde hans teori. För att detta skulle kunna observeras skulle det krävas ett otroligt starkt gravitationsfält (skapat av en enorm massa) samt ett objekt lämpligt placerat bakom denna massa, sett från vår position i rymden. Det skulle dröja fram till 1979 innan detta lät sig göras. Man hade då observerat 2 så kallade quasarer (enormt ljusstarka galaxer från universums ungdom) som befann sig mycket nära varande på stjärnhimlen. Genom olika observation och mätningar kunde man konstatera att ljuset från dessa två quasarer var identiskt, och att det faktiskt var samma quasar som visade sig på 2 platser på stjärnhimlen. Vad man hade funnit var den första observerade gravitationslinsen!

Ytterligare mätningar har visat att ljuset från denna quasar har färdats genom universum i 7,8 miljarder (!) år innan det når oss på jorden, och på grund av de två olika ljusbanorna (olika ”brytningar” av ljuset) så skiljer det lite över ett år mellan hur långt det tagit för ljuset att resa hit. Det starka gravitationsfält (”linsen”) som skapar denna effekt är en samling av galaxer som på grund av det enorma avståndet sällan syns på bilder.

På min bild har jag zoomat in på den del av bilden som visar de två separata ljuspunkter som alltså egentligen är samma objekt. Denna tvillingquasar går under det vetenskapliga namnet SBS 0957+561.”

VINDSNURRAN

* Den större galaxen på bilden heter NGC3079, och över hela bilden kan man se en stor mängd avlägsna galaxer.”

”20 miljoner ljusår bort i universum befinner sig denna galax, Vindsnurregalaxen (Pinwheel galaxy), även känd som Messier 101. Denna galax är nästan dubbelt så stor som vår galax Vintergatan, och dess något asymmetriska form tros bero på gravitationell påverkan från en annan galax som den passerat nära någon gång i historen. Galaxen bedöms innehålla ungefär 1 biljon (1000000000000) stjärnor!

De områden i galaxens armar som lyser upp lite extra är områden med hög aktivitet av nybildade stjärnor. Nybildade är såklart ett relativt begrepp här, eftersom det jag fångat i min bild skedde för ungefär 20 miljoner år sedan…

Många (de flesta?) av de små fläckarna och prickarna i bakgrunden är individuella galaxer som befinner sig långt längre bort från oss än Vindsnurregalaxen.”

SOLEN MED PROTUBERANS

* ”Denna bild av vår sol är tagen med ett soltelskop som har förmågan att visa detaljer som man med ”vanliga” teleskop inte kan se, tex kan ni till höger i bilden se en så kallad protuberans, en utkastning från solens yta bestående av plasma och gaser. För att förtydliga hur förvinnande liten jorden är, så skulle man kunna stapla runt 5-10 ”jordar” för att få en höjd motsvarande den höga protuberansen i bilden.”

HJÄRTNEBULOSAN

* ”Det lysande hjärtat som ni kan se på denna bild är Hjärtnebulosan (IC1805 på torrt astronomispråk) och är ett gasmoln som lyses upp en samling stora stjärnor i dess mitt. Sin röda färg får den på grund av sitt rika innehåll av vätgas, som lyser upp när det träffas av strålningen från stjärnsamlingen i dess mitt. Hjärtnebulosan befinner sig ca 7500 ljusår bort, dvs det ljus jag samlat in lämnade nebulosan strax efter att senaste istiden tagit slut i Norden.”

PS. W-BLOGGENS TITTIPS: BLÅS UPP BILDERNA PÅ DIN SKÄRM!!!

Lämna ett svar