Hoppa till innehåll

Nr 1 2022

Det brinner i Orion

ESO meddelar i en relis att i stjärnbilden Orion visas upp ett spektakulärt fyrverkeri i en ny bild från Europeiska sydobservatoriet (ESO). Men ingen fara – det är inte fråga om en verklig eld, inte heller ett verkligt fyrverkeri. ”Elden” i detta julkort är Flamnebulosan i Orion avbildad i radiovågor – en bild som tveklöst ger namnet rätta! Bilden togs med ESO:s Atacama Pathfinder Experiment (APEX) på Chajnantorplatån i Atacamaöknen i Chile.

Den nya bilden av Flamnebulosan baseras på observationer gjorda av den tidigare ESO-astronomen Thomas Stanke och hans forskarlag för några år sedan. De var ivriga att pröva det nyligen installerade SuperCam-instrumentet på APEX och pekade teleskopet mot Orion. “Som astronomer säger närhelst ett nytt teleskop eller instrument uppenbarar sig: observera Orion – det finns alltid något nytt och intressant att upptäcka!” säger Stanke. Några år och många observationer senare fick Stanke och hans forskarlag resultaten publicerade i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Orion är ett av de mest intressanta områdena på himlen eftersom det rymmer de närmaste jättelika molekylmolnen – enorma nebulosor av huvudsakligen vätgas, där nya stjärnor och planeter bildas. Dessa moln ligger på 1300 till 1600 ljusårs avstånd och inkluderar den mest aktiva födelseplatsen för stjärnor i solens närhet, såväl som Flamnebulosan på bilden. Denna emissionsnebulosa gömmer en grupp unga stjärnor vars energirika strålning får gasen runt omkring att lysa.

Med ett så intressant och lockande mål var det osannolikt att forskarna skulle bli besvikna. Utöver Flamnebulosan och dess omgivning kunde Stanke och hans kollegor njuta av ett flertal andra spektakulära objekt. Bland dessa finns reflektionsnebulosorna Messier 78 och NGC 2071 – interstellära moln av gas och stoft som reflekterar ljuset från närbelägna stjärnor. Astronomerna upptäckte också en helt ny nebulosa, ett litet objekt närmast perfekt cirkulärt till formen, som de gav smeknamnet Konebulosan.

Denna bild – BLÅS UPP DEN! – visar Flamnebulosan i Orion, avbildad med radiovågor. Bilden baseras på observationer gjorda med SuperCaminstrumentet på Atacama Pathfinder Experiment (APEX) som drivs av ESO på Chajnantorplatån i Chile. 

Flamnebulosan är det stora ljusa objektet till vänster. Det mindre objektet till höger är reflektionsnebulosan NGC 2023. Strax ovanför till höger om NGC 2023 reser sig den ikoniska Hästhuvudnebulosan ur de gula “flammorna”. Dessa tre objekt är en del av Orionmolnet, ett enormt gasmoln på mellan 1300 och 1600 ljusårs avstånd.

Bildens färgvariationer avspeglar gas med olika hastigheter. Flamnebulosan och dess omgivning rör sig bort från oss, och de röda molnen i bakgrunden rör sig snabbare bort från oss än de gula molnen i förgrunden.Källa: ESO/Th. Stanke

Observationerna gjordes inom ramen för kartläggningsprojektet APEX Large CO Heterodyne Orion Legacy Survey (ALCOHOLS) som undersöker radiovågor utsända av kolmonoxidmolekylen (CO) i Orions molekylmoln. Med hjälp av denna molekyl kan stora områden av himlen undersökas med SuperCam och en kartläggning göras av de stora gasmoln där nya stjärnor bildas. Helt olikt den eld som bilden tycks avbilda är dessa moln egentligen mycket kalla, med temperaturer bara några tiotals grader över den absoluta nollpunkten.

(Sir) Patrick Moores teleskop

Tack till Johan Kärnfält som fått korn på en filmsekvens på Youtube om Patrick Moores alla teleskop. Filmsnutten har några år på nacken, i år är det tio år sedan denna gigant inom populärastronomin och amatörastronomin gick ur tiden.

Ordförande Peter intervjuas i Sydsvenskan

I dagens nr (4.1.) av Sydsvenskan intervjuas Peter Linde av Elisabeth Andersson om James Webb-teleskopet, som just nu utvecklat sin solpanel. Everything is go! i detta projekt som lär göra en och annan lärobok inaktuell.

Coming up: Sven Cederblad

Vi håller på att samla på oss en hel del matnyttig information om lundaastronomen Sven Cederblad. Vi inväntar för tillfället ytterligare en puzzelbit för att sedan gå i tryck.

Vad händer i Lund?

Rektorn vid Lunds universitet har med stöd av dekanen tillsatt en ny prefekt vid astronomiska institutionen i Lund, vars institutionsstyrelse – demokratiskt tillsatt – avsatts. Förordnandet är på ett år. En omorganisation förutses ske.

Bra eller dåligt? Jag vet ärligt talat inte, men det vet jag att högsta universitetsledningen inte ska spela ”överraskad” eller inta en ”det hade vi ingen aaaning om”-attityd. De kan ju titta i sina egna diarier vad Anders Nyholm hade berätta när han var kvar i Lund.

Det behövdes en larmartikel i Nature – med namns nämnande! – för att saken skulle brisera i fjor, men då var det så dags.

Nature-artikeln tål fortfarande att läsas:

https://www.nature.com/articles/d41586-021-01621-8

Lärdom av denna katastrof: Stå alltid på studenternas, doktorandernas och de drabbade anställdas sida. Annars dör institutionen. Många har redan dragit.

PS 5.1. Här dagens artikel i tidningen:

Lämna ett svar