Hoppa till innehåll

Nr 3 2022

Gåtan Sven Cederblad löst!

Ibland känner vi oss på W-bloggens redaktion som en sorts astronomiska Sherlock Holmes-typer. Och nu har vi lyckats igen!

Så tack till alla W-bloggens privatspanare som jagat fram material om Knut Lundmark-eleven Sven Cederblad, som doktorerade i Lund 1946 med en katalog om emissionsnebulosor. Katalogen används fortfarande, vilket Hans Hilderfors foto i W-bloggen nr 87 2021 bekräftar.

Särskilt tack till sonen Carl-Göran Cederblad, Arvika, som sänt mig ett antal verkligt rara bildbevis på pappan, alla från studietiden i Lund. Dock är detta unika foto från solförmörkelsen i Norrland på 1940-talet – notera den flotta hatten, notera hur teleskopet är säkrat med en tung sten. Bilden bör vara tagen i samband med Lundaobsis expedition norröver.

* Hans Bengtsson har hittat en bok där Cederblads katalog finns medtagen, författare än Wolfgang Steinecke . Även Anders Nyholm har grävt fram denna uppgift. Anders meddelar om sitt myckna grävande:

”Först ringde det inga klockor alls när jag såg namnet Sven Cederblad. För att plocka upp tråden gjorde jag en slagning i ADS, såg avhandlingen från 1946, dess katalog ”Catalog of bright diffuse Galactic nebulae” och uppföljaren https://articles.adsabs.harvard.edu/pdf/1954AnLun..13….3C daterad i Arvika 1953.

Nu vaknade minnet till. I förordet till Sky & Telescope’s Pocket Sky Atlas fann jag förkortningen ”Ced” som i atlasen används för vissa nebulosor som har nummer i Cederblads katalog. Då mindes jag att jag sett Cederblads namn i den stjärnatlasen förut, tyvärr utan att hittills ta någon särskild notis om det.

Nu var jag på banan, men ännu utan personkunskap: Slog upp Erik Holmbergs artikel om lundensisk astronomi i Cassiopeia-årsboken 1949, fann där födelseåret 1914 för Cederblad.

Databasen Svenska Gravar ( https://www.svenskagravar.se/gravsatt/131351333) ger träff på Sven Aldo Cederblad (1914-1991), gravsatt med Anna Lisa Cederblad (1912-2011) i just Arvika. Vigselannons i Arbetet visar, via dagstidningssamlingen hos KB, att de gifte sig 1939. Cassiopeia-årsboken 1943 tar upp Cederblad som ledamot av amatörsektionen för variabla stjärnor i ASTB. I Sveriges statskalender 1963 ( http://runeberg.org/statskal/1963/0934.html) står Cederblad som lektor i matematik och fysik vid högre allmänna läroverket i Arvika. Litteraturvetaren Sven C. (1890-1956) är alltså en annan person.

I sin avhandling ”Nebel und Sternhaufen” från 2008/9 har Wolfgang Steinicke tagit upp Cederblads hela namn, samt levnadsåren: https://books.google.se/books?id=WI76HPBKd2kC&pg=PA657 

Cederblads smeknamn ”Libanon” finns rentav med i Lundmarks brevregistrant på LUB: http://www6.ub.lu.se/UBarkiv/LundmarkKnut.pdf

Glömd är Sven Cederblad alltså inte, och hans katalognummer används alltjämt. Jämfört med många av sina samtida i Lund tid har han dock hamnat på undantag i historieskrivningen. Cederblads lärargärning i Arvika vore intressant att veta mer om. Kopplingen till såväl nebulosor som Arvika väcker frågan om Jan Sandström hade någon kontakt med Cederblad.”

Vad gäller bilderna ger jag ordet till Carl-Göran Cederblad:

– Karnevalsbilden är ganska intressant. Den togs under karnevalen 1934. 
 Det roliga med den figuren är att han blev filmad av SF och finns med i en
 journalfilm om karnevalen som gick på bio. På  1980-talet dök den filmen upp i TV och spelades in av min svåger. Jag minns att min far berättade
 om hur han sprang på bio och såg varenda föreställning där
 journalfilmen förekom. Ibland två gånger om dagen.

På karnevalsbilden nedan gestaltar Sven Cederblad en viss Albert Engström. Likheten är slående!

Cederblad vid sitt skrivbord på Gamla Obsis:

En mera ”korrekt” studie ser ut så här:

Summa summarum:

* Det finns två Sven Cederblad, en litteraturhistoriker, en astronom. Det är INTE en och samma person.

* Astronomen Sven Cederblad är inte med bland Knut Lundmarks elever på Lundmarks Wikipedia.-sida. Det bör rättas till!

* Brev från Cederblad till Lundmark finns i Lundmark-samlingen på LUB. När Coronan tillåter blir det en resa i Lundmark-doktorernas fotspår.

Nattens norrsken

Den gångna natten 14 januari (runt 23.30-tiden) small det rejält: Norrsken kunde ses även i Skåne, kolla Johan Warells dokumentation på astronet.se

Min goda vän och kompis i Stockholm, Anna-Mi Wendel, fångade dessa praktsken från sitt boende i Åkersberga. Vi spanar in mot Karlavagnen och vi kan se Arkturus kyssa trädtopparna.

Tack Anna-Mi!

Ännu mer från Mt Hindby!

Det har varit ett par praktfulla kvällar, och här ser vi Hans Hilderfors senaste fynd: Sh2 – 200 aka HDW 2 (Hartl-Dengel-Weinberger 2) aka ”Bearclaw Nebula”, en ljussvag gammal planetarisk nebulosa (PN) belägen mellan Cassiopeia och Giraffen. 

– Den upptäcktes så sent som 1959 av Stewart Sharpless på fotografiska plåtar från Palomar Observatory och han inkluderade den då i sin katalog över H-II regioner. År 1983 infördes den i HDW-katalogen över möjliga PN men det var först 2017 som man via spektralundersökningar säkert bekräftades den som en genuin PN. Centralstjärnan har så vitt jag vet ännu inte säkert identifierats.

– På grund av sin ålder har denna PN hunnit expandera rejält och är därför en ganska stor men samtidigt  ytljussvag och svårfotograferad. Mina 6 timmars exponering var på gränsen att räcka för acceptabel bildkvalitet.

Fotograferad genom smalbandsfilter Hα och OIII, 18 x 10min vardera, summa 6h.

Datum: 10 januari 2022.

Bildfält: 53’ x 40’.

IAU synar ljusföroreningarna

Robert Cumming tipsar om denna IAU-rapport om ljusföroreningarnas helvete för astronomerna. Med i rapporten är bl a Onsalas Michael Lindqvist som är en av dem som bidragit till rapportens radiodelar.

Supertung stjärna smäller som supernova

Stockholms supernovaforskare har hittat en riktigt tung bamsestjärna, en Wolf-Rayet-stjärna, som briserat som en ny typ av supernova. Inrapporterar Jesper Sollerman. Tack!

Allt pekar på att det mesta av stjärnan kollapsat till ett svart hål.

Exempel på en närbelägen Wolf-Rayet stjärna, här avbildad med Hubbleteleskopet. Stjärnan är insvept i gas från tidigare stjärnvindar. Om dessa massiva och avskalade WR stjärnor verkligen exploderar som supernovor, eller bara imploderar till svarta hål, är en av frågorna bakom astronomernas senaste supernovastudier. Bild: Hubble Legacy Archive, NASA, ESA – Processing & Licence: Judy Schmidt (creative commons)

Avslutningsvis…

… BLÅS ALLTID UPP BILDERNA PÅ DIN SKÄRM FÖR ATT SE ALL GRANNLÅTEN!

Lämna ett svar