Hoppa till innehåll

Nr 11-12 2022

Galaxjakt nära Stora Björnen

Det har varit ett par fina kvällar och nätter och Hans Hilderfors rapporterar in ett par suverän bilder, dels av Tigerögegalaxen (NGC 2841), dels av NGC-galaxerna med nr 2768 och 2742.

”Tigerögat” är prototypen för en ”flocculent spiral galaxy” med sina diskontinuerliga spiralarmar, berättar Hans.

Vinkelstorleken på galaxen är cirka 8 x 3 bågminuter och bildfältet 16 x 12 bågminuter.

Galaxens avstånd till oss uppskattas till 46 milj ljusår.

Bilden är tagen på kvällen den 26/2 från Malmö med 130 mm refraktor och monokrom kamera.

Sammanlagd exponeringstid cirka 4 timmar fördelat på LRGB filter.

Hans rapporterar:

Galaxen ner mot vänster är en så kallad Seyfertgalax med ett massivt stort svart hål centralt. En galaxtyp som identifierades 1943 av Carl Seyfert. Dessa galaxer kännetecknas av extremt ljusa kärnor där strålningen kommer från ackretionskivan nära masscentrum.

NGC 2742 uppe till höger är en spiralgalax vinklad ungefär 45 grader mot oss.

Båda galaxerna ligger på ett avstånd av storleksordningen 65-75 milj ljusår.

Man ser även några mindre, mer avlägsna galaxer, se den annoterade versionen ovan..

Bilden är tagen på kvällen 27/2 genom Malmös ljusföroreningar med en 130 mm refraktor och monokrom kamera.

Sammanlagd exponeringstid 4 timmar fördelat på LRGB filter.

Bildfält 54′ x 40′.

GLÖM INTE BLÅSA UPP BILDERNA PÅ DIN SKÄRM. DUBBELKLICKA!!!

ESO-pressmess idag: “Det närmaste svarta hålet” var en ovanlig dubbelstjärna

År 2020 rapporterade ett forskarlag vid Europeiska sydobservatoriet (ESO) om det närmaste kända svarta hålet, beläget på endast 1000 ljusårs avstånd i stjärnsystemet HR 6819. Men deras resultat utmanades av andra forskare, bland annat ett internationellt forskarlag vid KU Leuven i Belgien.

I dag (2 mars 2022) meddelar de två grupperna i en gemensam artikel att det inte finns något svart hål i HR 6819, som istället är ett dubbelsystem där en dubbelstjärna, varav den ena är en “vampyrstjärna”, befinner sig i ett ovanligt och mycket kortvarigt stadium i sin utveckling.

Den ursprungliga studien av HR 6819 rönte stort intresse både bland medier och forskarkollegor. Thomas Rivinius, ESO-astronom baserad i Chile och försteförfattare till den studien, var inte förvånad över mottagandet av upptäckten av det svarta hålet. “Det är inte bara normalt, utan ett måste att forskningsresultat kritiseras ingående” säger han, “och det är ännu viktigare för en upptäckt som blir mycket uppmärksammad”.

Rivinius och hans kollegor var övertygade om att den bästa förklaringen till deras data, erhållna med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop på La Silla, var att HR 6819 var ett trippelsystem med en stjärna i omloppsbana kring ett svart hål och en andra stjärna i en mycket vidare bana. 

Men en studie ledd av Julia Bodensteiner, då forskarstuderande vid KU Leuven, Belgien, föreslog en annan förklaring: HR 6819 kunde också vara ett dubbelsystem med enbart två stjärnor i en 40 dygn lång omloppsbana. Detta alternativa scenario skulle kräva att en av stjärnorna vid ett tidigare tillfälle hade förlorat en stor del av sin massa till den andra stjärnan.

“Vi hade nått gränsen för vad vi kunde utläsa ur den tillgängliga datan, så vi var tvungna att pröva en annan observationsstrategi för att kunna avgöra vilken av de två förklaringarna som var korrekt” säger Abigail Frost, astronom vid KU Leuven som ledde den studie som publiceras i dag i Astronomy & Astrophysics.

För att lösa mysteriet samarbetade de två grupperna för att erhålla nya och bättre data av HR 6819 med ESO:s Very Large Telescope (VLT) och Very Large Telescope Interferometer (VLTI). “VLTI var den enda anläggningen som kunde ge oss de data vi behövde för att kunna avgöra vilken förklaring som var korrekt” säger Dietrich Baade, författare till både den ursprungliga studien och den nya artikeln i Astronomy & Astrophysics. Eftersom det inte var någon vits att observera samma objekt två gånger slog de två forskardagen ihop sina påsar för att lösa gåtan.

“De två möjligheter vi letade efter var distinkta nog att kunna särskiljas enkelt med rätt instrument” säger Rivinius. “Vi var överens om att systemet rymde två lysande källor, så frågan var om de kretsade tätt kring varandra, som i scenariet med stjärnan som förlorat massa, eller långt från varandra, som i scenariet med det svarta hålet. 

Julia Bodensteiner är ESO Fellow och har bl a denna hemsida.

Forskarna använde GRAVITY-instrumentet på VLTI och MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på VLT. “Med MUSE kunde vi bekräfta att det inte fanns någon lysande kompanjon i en vid bana, medan GRAVITY:s höga spektralupplösning gjorde det möjligt att upplösa två källor separerade med så lite som en tredjedel av avståndet mellan jorden och solen” säger Frost. “Dessa data gav oss den saknade biten i pusslet och gjorde det möjligt att dra slutsatsen att HR 6819 är ett dubbelsystem som inte inkluderar något svart hål”.

“Den bästa förklaringen av observationerna är att vi fångade detta binärsystem strax efter det tillfälle då en av stjärnorna hade dragit till sig följeslagarens atmosfär. Detta är ett vanligt fenomen i täta dubbelstjärnor och kallas ibland “stjärnvampyrism” i media” förklarar Bodensteiner, numera astronom vid ESO i Tyskland och medförfattare till den nya studien. “När den ena stjärnan började lämna ifrån sig material började mottagarstjärnan rotera snabbare”.

“Att fånga ett system i detta tillstånd är mycket svårt eftersom det är så kortvarigt” tillägger Frost. “Det gör våra resultat mycket intressanta eftersom systemet är en perfekt kandidat för att studera hur vampyrism påverkar utvecklingen av tunga stjärnor, och i sin tur de tillhörande fenomenen inklusive gravitationsvågor och supernovaexplosioner”.

Det sammanslagna forskarlaget från Leuven och ESO planerar nu att följa HR 6819 noggrant med VLTI:s GRAVITY-instrument. Astronomerna kommer att göra en gemensam studie av systemet under en längre tid för att bättre kunna förstå dess utveckling och egenskaper och använda den kunskapen för att lära sig mer om andra dubbelstjärnesystem.

När det gäller sökandet efter svarta hål är forskarlaget optimistiskt. “Svarta hål med stjärnmassor är mycket svårfångade” säger Rivinius. “Men uppskattningar ger vid handen att det finns tio till hundra miljoner svarta hål endast i Vintergatan” säger Baade. Det är bara en tidsfråga tills astronomerna hittar det första.

Rymdungarnas rymdskepp på gång

Senaste från Rymdungarna, Nasagruppen och Obsgänget på Tycho Brahe-observatoriet:

– Rymdungarna är i full gång med att bygga sitt rymdskepp i stor skala. Ritningar är gjorda. Delarna börjar sättas ut på sina platser. Inne i rymdskeppet ska det sättas in knappar. Det ska bli en ”Misson controll” också. 

Nasagruppen och Obsgänget delade, under gemytliga former, rymdnyheter med varandra. Nasagruppen gick också igenom sitt bildspel om James Webb-teleskopet. Obsgänget ägnade tid åt sitt faktasamlande om Svarta hål. – Vi ses snart igen, bästa rymdvänner, inrapporterar vår astropedagog Peter Hemborg.

Peter Roséns föredrag

Den astrofotografiska bacillen har drabbat fler och fler i våra led. En av våra ledande astrofotografer är Peter Rosén, som har sitt högkvarter mitt i smeten i Stockholm.

Peters inspirerande föredrag 9 februari för Svenska Astronomiska Sällskapet finns numera på nätet:

Lämna ett svar