Hoppa till innehåll

ulfr

Nr 13 2022

  • av
  • 2022-03-082022-03-17

”Ugglan” fångad efter drygt sex timmar

– Jag tyckte det var dags för Mt Hindby att fånga en bild på klassiska M97, en planetarisk nebulosa, meddelar Hans Hilderfors.

Se bifogat resultat som är ett försök till närbild.

Tittips: KLICKA UPP BILDEN på din skärm!!!

”Jag såg till min glädje att man ser en antydan till den yttre OIII-relaterade ljussvaga halon.

Nebulosan är bara cirka 3,4′ i diameter, oräknat yttre halon.

Bilden fångad på kvällen 3 mars.

Total exponeringstid 6,5 timmar fördelat på R,G,B,Hα,OII-filter och bilden tagen med min 130 mm refraktor.”

Den röda hättan utstrålar Halfa.

Även Hubble fortsätter leverera

När galaxer frontalkrockar uppstår de mest fantastiska fenomen. Som denna ”rymdtriangel”, observerad av Hubble-teleskopet. Kollisionen generar massor av nya stjärnor

Det vi ser är en frontalkrock mellan NGC 2444 och NGC 2445, vilka tillsammans utgör Arp 143 i Arps katalog över ”peculiar galaxies”.

Lundaobsis podcast

The Meridian, lundaastronomernas egen podcast, finns på facebook, twitter men också här:

https://www.astro.lu.se/TheMeridian

Rekordmolekyl funnen i planetbildande skiva

Med hjälp av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) i Chile har astronomer vid Leidenobservatoriet i Nederländerna för första gången identifierat dimetyleter i en planetbildande gas- och stoftskiva.

Med sina nio atomer är detta den största molekylen som hittills har upptäckts i en sådan skiva. Den är också en byggsten för större organiska molekyler som kan ge upphov till liv.

Denna kompositbild -DUBBELKLICKA UPP DEN PÅ DIN SKÄRM – visar en konstnärlig gestaltning av den planetbildande skivan runt IRS 48, också känd som Oph-IRS 48. I skivans södra del finns en stoftfälla, en cashewnötsformad region där millimeterstora stoftkorn växer till kilometerstora objekt som kometer, småkroppar och potentiellt även planeter. Observationer som nyligen gjordes med Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) detekterade ett flertal organiska molekyler i denna region, inklusive dimetyleter som är den största molekyl som hittills upptäckts i en planetbildande skiva. Emissionen som indikerar förekomsten av dimetyleter (verkliga observationer i blått) är starkast i skivans stoftfälla. I bilden visas också en modell av dimetyletermolekylen.Källa:

ESO/L. Calçada, ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/A. Pohl, van der Marel et al., Brunken et al.

Råbiff Copernicus

En Råbiff Copernicus (aka ”Tartar Copernicus”) tänker jag mig så här:

* Platta ut köttet, gör en grop i mitten, där du lägger äggulan (= solen).

* ´Runt äggulan placeras små och stora kapris, de små utgör stenplaneterna i systemet, de stora gasjättarna.

* Mellan äggulan och råbiffens ytterkant läggs en ring av finhackade rödbetor och allra ytterst en ring finhackad vanlig gul lök – rödbetorna symboliserar Kuiperbältet, löken markerar Oort-Öpiks moln.

* Salta, peppra. Småpartiklar som får utgöra kometer, meteorider etc.

Bon appetit!

Ingredienserna på plats. Solsystemet à la Copernicus kan lagas till….